Centralpensionatet som det såg ut tidigt 50-tal.
På den övre våningen fanns fem ordinarie uthyrningsrum. Det var tre dubbelrum och två enkelrum.
Vid vissa tillfällen ordnade min mor så att även två ytterligare rum blev möjliga att hyra ut.
I källaren fanns ett bageri och en av mina favoriter var konditorn Knut. Mellanplanet inhyste café samt kök och kontor. Kontoret är den del som syns utbyggd på vänster sida av huset.
Utan överdrift kan jag säga att den BP-macken som Torsten o. Tuttan drev har format mitt liv. Det finns en hel del bensin i mitt blod genom hela livet.
JA, HÄR ÄR JAG DÅ
Uppvuxen i de östra delarna av Jämtlands Län, Bispfors är min födelseort och där jag växte upp på mina föräldrars pensionat.
Tyvärr såg några personer till att namnet Bispfors försvann och vi skulle heta Bispgården liksom den västra delen av Fors socken.
Nu är vi många som ändå säger Bispfors, vi har tom en grupp på Facebook. Vill du följa oss där söker du bara efter "Vi som saknar ortsnamnet Bispfors".
Centralpensionatet hette det där jag bodde. Vi hade rumsuthyrning, café och eget bageri i huset.
Min far Martin var snickare men jobbade även i skogen på de egna skogsskiftena och naturligtvis även var den som trixade och fixade med allt som skulle underhållas på huset.
Min mor Emelia var den som skötte pensionatet och markservicen i huset.
Mina båda föräldrar jobbade på tok för mycket och för hårt inser man så här i efterhand.
Jag hade även en syster Estelle som bosatte sig tidigt i Stockholm men som flyttade hem på senare tid. Efter mina föräldrars bortgång skötte hon rörelsen ett tag innan vi sålde.